Vem kommer ihåg en tvåa?

Efter vår kära Karins utmärkta presentation så hoppas jag att ni läsare har fått lite mer grepp om vilka vi är som bloggar. Det är ju förstås väldigt lätt att alldeles tappa fattningen när man läser sådana fantastiska blogginlägg som vi skriver, men nu har ni ju insett att vi faktiskt är människor vi också. Om än att vi är era idoler, och så fantastiska så att ni skulle offra er högerhand för att få nudda våra vänstra lillfinger och känna touchen av berömmelse, men alltså ändå. Helt vanliga människor är vi. (De flesta av oss i alla fall)

Karin har ödmjukt nog valt att namnge sin presentation till #2, vilket jag tycker ni ska ha i huvudet när ni försöker hitta sanningen som ligger "mitt emellan" våra inlägg.

Nåväl, eftersom allt som är sagt redan är sagt, så behöver vi ju inte säga det igen. Det är ju redan sagt.
Nävördöless så skriver jag ännu ett blogginlägg. Varför?
JO, för att håna Johan.
Ha!
Han gjorde nämligen bort sig lite och skickade totalt feeel sms.
Ett sms om mig, till mig, när det var menat till någon helt annat. Vilket epic fail!
Ja du Johan, det är inte lätt att vara så gammal i en sån här nymodig värld inte.
http://vet.hut.nu/?id=16
Ha! Ha! Håna!

Snäll som jag är så avslöjar jag härmed lösningen på dina problem:
http://vet.hut.nu/?id=18

Jag vet, jag är underbar.
I likhet med er har jag hållt mig uppe ända till nu för att läsa Karins skrift, så att jag ska kunna sova gott. Så det ska jag göra nu. Gott och länge. Natti! /Lisa